Kongo-området har koloniserats i olika perioder och av olika makter. Belgiens kung Leopold II gjorde en del av området till sin privata koloni på slutet av 1800-talet. I jakten på vinst utsattes människor för extremt våld och tvångsarbete. Flera miljoner kongoleser dog av direkt våld, svält, sjukdomar och flykt. Många svenska officerare arbetade för kolonialmakterna och deltog i våldet.
I spåren av koloniseringen kom svenska missionärer till Kongo. De drevs av en stark tro och menade att alla människor var jämlika inför Gud. Samtidigt förtryckte de kongolesernas tro och världsbilder. Många tog del av missionens skolor och sjukvård, ibland frivilligt, ibland under stark press. Andra gjorde motstånd – genom uppror eller genom att följa egna religiösa ledare.

Från montern "Bakongos världsbild"
Detta halsband kommer från Mayombe i Kongo-Kinshasa och har tillhört en mfumu, en hövding. Halsbandet bar på hövdingens andliga krafter. Det består av tunga röda glaspärlor och en leopardtand som tydligt visar bärarens status. I bakongos myter och fabler symboliserar leoparden ledarskap och styrka, både politiskt och andligt.
År 1895 lämnades halsbandet till en svensk missionsstation i Kibunzi i samband med ett kristet dop. Även andra rituella föremål lämnades. Vid den tiden konverterade flera lokala ledare till kristendomen, ofta för att söka skydd mot kolonialt förtryck.
Den svenske missionären Svante August Flodén tog med sig halsbandet till Sverige. Han har beskrivit hur många föremål brändes vid missionsstationen som en symbolisk kamp mellan lokal och kristen tro. Om föremålen brann upp, sågs det som ett bevis på vilken andlig kraft som var starkast. Flodén berättar i sina memoarer att han anlagt sådana bränder. Enligt honom var bränderna bevis på den stora väckelsen och omvändelsen till kristendomen.

Från montern "Koloniseringen av Kongo"
Det här är en bild av en fana av blå siden. Fanan tillhörde Föreningen Svenska Kongoveteraner. I mitten syns Kongofristatens gula stjärna, föreningens namn och årtalen 1876–1908. Organisationen bildades 1937 av svenskar som hade arbetat i Kongo. Den hade sin bas i Göteborg. Föreningen hjälpte bland annat familjer till svenskar som dött i Kongo. När den lades ner 1958 skänktes flaggan till Etnografiska museet i Stockholm. Där hamnade den bland flera tusen föremål som svenskar tagit med sig från Kongo.
Årtalen på fanan visar viktiga händelser i Europas kolonisering av Centralafrika. Från år 1876 började Belgiens kung Leopold II ta kontroll över mark och naturresurser i Kongo-området. Vid Berlinkonferensen 1884–1885 samlades Europas mäktigaste män för att fördela Afrikas rikedomar. Kongofristaten erkändes då som Kung Leopolds privata koloni. Många människor utsattes för brutalt våld och tvångsarbete. År 1908 tog den belgiska staten över. Våldet minskade, men det koloniala styret fortsatte.
Den svensk-norska handelsflottan var en av de största i världen vid den här tiden. Svenska köpmän, militärer och sjömän spelade en viktig roll i koloniseringen av Kongo.