Batik spreds över haven
Från monter "Sidenvägar till havs"
Det här är en iket kepala, en knuten huvudbonad av batik, tillverkad omkring 1960 i Yogyakarta, Indonesien. Batik kallas tyg som har färgats på ett speciellt sätt. Det är en hantverksteknik med djupa rötter i Indonesien och en av många textiltraditioner som spridits längs Sidenvägarna.
Batik tillverkas genom att man först ritar ett mönster på tyget och sedan täcker vissa delar med vax. Tyget doppas i färg och där vaxet sitter fastnar inte färgen. Slutligen tas vaxet bort, och resultatet blir ett tyg med tydliga, dekorativa mönster.
Batiken spreds genom att människor utefter handelsvägarna handlade med tyger och färgämnen, och samtidigt delade med sig av sin kunskap. Det färgade tyget blev populärt i andra delar av Asien, och så småningom också i resten av världen. Under den holländska kolonialtiden togs batik exempelvis från Indonesien till Västafrika. Europeiska företag började tillverka tyger med batikliknande mönster för den afrikanska marknaden. Tygerna blev mycket populära och utvecklades med tiden till en egen textiltradition. I dag är de färgstarka vaxtryckta tygerna en viktig del av mode och kultur i många västafrikanska länder.
Kanna från Samarkand
Från monter "Islam längs sidenvägarna"
Metallkannan kommer från Samarkand i dagens Uzbekistan och är troligen tillverkad på 1700-talet. Den är graverad med mönster av växter och geometriska former, och på handtaget finns en kort arabisk text. Texten är graverad i en dekorativ stil som ofta användes på föremål som vapen, sigill och smycken. Texten är svår att tyda men det kan vara en välsignelse eller ett skyddsord.
Samarkand var under långa perioder den största staden i Centralasien. På grund av sitt geografiska läge var staden också en central knutpunkt för Sidenvägarna. Här korsades handelsvägar mellan Kina och Centralasien, och mellan Mellanöstern och Europa. Araber, perser, kineser och européer möttes i Samarkand för att köpa och sälja. Genom handeln spreds också idéer, konst, vetenskap och religion.
Samarkand blev ett centrum för lärande och vetenskap, med institutioner som lockade framstående forskare och vetenskapsmän. En av de astronomer och matematiker som verkade i Samarkand var Ali Qushji som på 1400-talet bland annat bidrog till förståelsen för jordens rotation kring sin egen axel. Han var också tidig med att formulera tankar kring att solen stod i centrum och att planeterna rörde sig runt solen. Staden var också känd för sin byggnadskonst. Där fanns imponerande palats, moskéer och islamiska skolor och universitet.