Sidan är under uppbyggnad
Människor har ofta undrat vad som finns på andra sidan floder, hav och sjöar.
Drivna av nyfikenhet eller på flykt från något farligt har vi försökt ta oss över, i hopp om överlevnad och ett bättre liv.
Bristen på vatten hotar människor, men för mycket vatten riskerar också att utplåna samhällen. Idag stiger haven och dricksvattnet sinar. Det märks mest i de regioner som har bidragit minst till klimatförändringarna. Samtidigt är det ofta tidigare kolonialmakter som orsakar mest utsläpp. Vatten formar liv överallt, men hur det påverkar oss beror på historia, makt och tillgång.

Från montern "Hantverk i förändring"
Great Basin är ett stort och torrt område där floderna inte når havet. I stället rinner vattnet till slutna avrinningsområden, som Pyramid Lake, där vattnet gradvis blir saltare när det avdunstar. Torkan har bidragit till att paiute-folket har utvecklat stor kunskap om hur korgar kan användas för att samla vatten och laga mat. Korgarna har blivit viktiga handelsvaror i regionen.
Från mitten av 1800-talet flyttade nybyggare och gruvarbetare in, och området förändrades. Konflikter uppstod och ledde till Pyramid Lake-kriget. Många paiutes tvingades därefter arbeta i gruvor och på gårdar. Än idag påverkar gruvdrift paiutes marker, bland annat genom bygget av en litiumgruva vid Peehee Mu'huh (Thacker Pass). Denna plats har en stor kulturell och historisk betydelse eftersom en massaker på paiute ägde rum där 1865.

Från montern "Livets vatten"
Detta dekorerade strutsäggsskal har använts som vattenbehållare av Sanfolket i Kalahariöknen, i dagens Namibia och Sydafrika. Det köptes in till dåvarande Göteborgs museum 1909. Strutsäggskal är ett av de äldsta sätten att lagra vatten. Arkeologiska fynd visar att dekorerade äggskal användes redan för över 60 000 år sedan.
Ett strutsägg rymmer ungefär en liter vatten. För att använda det som behållare görs ett litet hål i skalet så att innehållet kan tömmas ut. Därefter rengörs skalet och fylls med vatten. Öppningen förseglas ofta med bivax för att förhindra läckage och avdunstning. Vattenfyllda ägg kan grävas ner i marken för att sparas till framtida behov. De ingraverade mönstren kan visa vem som äger ägget.
I Kalahariöknens torra klimat har Sanfolket utvecklat avancerade metoder för att hitta och bevara vatten. Under torrperioder använder de så kallade sipprande brunnar, där vatten samlas i små underjordiska fickor. För att nå vattnet grävs djupa hål i den fuktiga sanden och vattnet sugs upp genom ett rör. Förr användes ihåliga grässtrån och vattnet tömdes över i ett strutsägg. I dag används ofta gummislang och plastflaska.