Människan har i alla tider och på alla möjliga platser spelat tillsammans. Spel är ett sätt att mötas och umgås – både fysisk och digitalt. De kan användas för att lösa konflikter, spå i framtiden eller för att få kontakt med gudomliga väsen. Gemensamt för alla typer av spel är att det finns regler som spelarna måste följa, regler som kan variera i olika grupper och över tid och rum.
Spel och lekar har haft en enorm betydelse för människans utveckling. Genom spel tränar vi många förmågor, inte minst samvaro med andra. Precis som människor utvecklas, utvecklas även nya spel ständigt. I utställningen kommer du kunna följa denna utveckling från dåtid till nutid.
I Världskulturmuseernas samling finns mängder av spel som spänner över olika tider och platser. Nu plockas dessa föremål fram ur magasinen, och i flera fall, exponeras för besökare för första gången – sida vid sida med nyare brädspel, rollspel, lajv och digitala spel, som arkadspel, indiespel och e-sport.
I utställningen får du även möta spelare från olika platser runt om i världen som presenterar sitt favoritspel. Utställningen skapas med flera samarbetspartners. Däribland Digital Ludeme Project – ett forskningsprojekt om hur spel sprids – som leds av Cameron Browne vid Universitetet i Maastricht.
Spel är inte bara enkelt och roligt – utställningen lyfter också spel om pengar och makt och spel som av olika anledningar förbjudits. Det här är bara två exempel på hur spel kan fungera som utgångspunkt i ett vidare utforskande av olika kulturer och historiska händelser.
Vad skulle en spelutställlning vara utan spel att spela? Här kan du läsa mer om några av spelen du kan testa i utställningen:
Vill du delta i en guidad visning av utställningen? Se aktuella tider i vårt kalendarium.
Vill ni boka en egen guide för visning för ert sällskap? Mer information finns här.
Världens spel visas 1 april 2023 - juni 2025.
Det här är en av världens äldsta bevarade japanska kortlekar. Carl Peter Thunberg köpte den när han besökte Japan på 1770-talet. Han var en av Carl von Linnés lärjungar. Medan hans skepp låg och väntade på gynnsamma vindar på väg från Nagasaki till Edo kom han närmre den japanska besättningen än vad som var vanligt. Han fick se hur de spelade kort, vilket han inte hade sett några japaner i land göra.
Kortspel var i stort sett förbjudet i Japan under Edo-perioden, mellan 1603–1868. Men en del japanska sjömän spelade ändå till sjöss. Carl Peter Thunberg skrev i sin dagbok att sjömännen spelade ett enkelt spel om pengar där det gällde att ha högst kort. Han skrev i sin dagbok att spelet liknar det europeiska kortspelet Sala hybika, även kallat Petits paquets. Eftersom så få européer hade möjlighet att besöka Japan under den här tidsperioden fick han en unik inblick i japanska spelkort och förde med sig en kortlek hem till Europa.
Kortspel kom till Japan via portugisiska köpmän och missionärer. De tog med sig kort dit under 1500-talet. I Japan kallas kort för karuta efter det portugisiska ordet carta. Den här kortleken är en japansk variant av den latinska kortleken. Den är indelad i de fyra sviterna stavar, svärd, bägare och mynt samt har klädda kort likt sin europeiska förlaga.
I samband med utställningen har Världskulturmuseet tagit fram en unik uppsättning av korten till museets butik.
I avsnitt 27: Japanska kortspel - från karuta till Nintendo, gästar Marcus Richert, kortspelsforskare och kortspelsmakare och pratar om Japans kortspelskultur. Finns där poddar finns och på denna sida.
