Vad kan Sanningskommissionens arbete lära oss om relationen mellan Sápmi och den svenska staten, och vilka vägar öppnar sig framåt? Vilken roll kan museer spela i arbetet med att synliggöra historiska oförrätter, bygga kunskap och skapa förtroende?
Frågor om repatriering och återlämnande av samiska föremål har under senare år fått ökad uppmärksamhet. Sanningskommissionens arbete har riktat ljuset mot statens behandling av samer genom historien. Vad betyder dessa processer för relationen mellan Sápmi och den svenska staten idag? Hur kan kunskapen från vittnesmålen och rekommendationerna omsättas till konkreta åtgärder för rättvisa, förståelse och försoning?
Med utgångspunkt i samiska erfarenheter diskuteras kulturarvets betydelse, museers ansvar och aktuella frågor om representation, delaktighet och kulturellt självbestämmande. Samtalet lyfter också det samiska motstånd som genom generationer bidragit till att bevara språk, kultur och rättigheter.
Patricia Fjellgren är författare och tidigare ledamot i Sanningskommissionen för det samiska folket. Hon har i många år arbetat för att stärka samiska språk och lyfter frågor om identitet, kulturarv och samiska erfarenheter.
Tor Tuorda är fotograf, författare och folkbildare med lång erfarenhet av att dokumentera samisk historia, kultur och markanvändningsfrågor. Han är medförfattare till ett kapitel om samiskt motstånd i Sanningskommissionens forskningsantologi Marken, vattnet, tankarna – konsekvenser för samer av svensk politik.
Marie B. Hagsgård är jurist med särskild inriktning på urfolks- och minoritetsrättigheter samt tidigare ledamot i Sanningskommissionen för det samiska folket.
Jenny Hultén. konstnärlig ledare för Vetenskapsfestivalen
I samarbete med Sameföreningen i Göteborg
Foto: Porträtt t v och mitten: Privat. Bild th (Patricia Fjellgren): Nadja Hallström. Föremål i bild: Lulesamiskt skoband av rött, blått och gult ullgarn. Knytänden av skinn. Lagd av 32 trådar. Mönsterformen "suolloga" användes av kvinnor till vardags.
